Med bakgrund som konstruktör och projektledare – i dag med kyrkor och kulturhistoriska byggnader som specialitet.
Min väg hit
Jag är utbildad civilingenjör inom samhällsbyggnad från KTH och började som konstruktör. Där byggde jag en teknisk grund och en förståelse för konstruktion, projektering och byggprocessens olika skeden – i projekt som spände från broar, tunnlar och anläggning till bostäder, kommersiella lokaler och specialfastigheter. Efter flera år gick jag vidare till projekt- och projekteringsledning på WSP och ledde komplexa projekt från tidiga utredningar till färdig leverans.
När jag kom till KFS blev kyrko- och kulturarvsbyggnader en naturlig fortsättning. Här möts teknik, arkitektur, historia och kulturmiljö på ett sätt som gör varje projekt unikt, och som ställer höga krav på samordning och respekt för de värden byggnaderna bär.

Vad jobbet går ut på
Min roll varierar mellan projekten, men handlar framför allt om projektledning, projekteringsledning och BAS-P – byggarbetsmiljösamordnare i projekteringsskedet. I praktiken samordnar jag konsulter, beställare och verksamhet, och håller ihop antikvariska frågor, arbetsmiljö, tidplan, budget, myndighetskontakter och upphandling.
Projekt just nu
Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle är ett av mina största pågående uppdrag, där jag är projekteringsledare och BAS-P. Projektet omfattar ombyggnad, restaurering och verksamhetsanpassning och befinner sig i produktionsskede. Eftersom byggnaden är kulturhistoriskt värdefull krävs en noggrann avvägning mellan församlingens behov, tekniska lösningar och antikvariska krav.
Björsjö kyrka i Gävle församling omfattar både exteriör och interiör renovering. Här är jag projektledare och BAS-P. Projekteringen är klar och projektet startar inom kort.
Vid Sofia kyrka arbetar jag med nyproduktion av ett miljöhus. Även om det är nyproduktion måste åtgärden anpassas till kyrkomiljön och den omgivande kulturhistoriska kontexten. Projektet är i planerings- och projekteringsskede.
Botkyrka kyrka omfattade en interiör restaurering, där jag var projekteringsledare och BAS-P. Projektet pågick 2023–2025 och är ett viktigt referensprojekt inom restaurering av kyrkliga kulturmiljöer. (Mer om det längre ner.)

Det bästa med kulturhistoriska byggnader
I en modern fastighet ligger fokus ofta på funktion, teknik och ekonomi. I en kulturhistorisk byggnad tillkommer historien, arkitekturen och de värden som ska bevaras. Det är den kombinationen jag tycker är mest intressant: att hitta lösningar som möter dagens krav på funktion, tillgänglighet och teknik samtidigt som byggnadens kulturhistoriska värden respekteras.
Kyrkor och kulturmiljöer är dessutom mötesplatser som betytt något för människor under lång tid. Att få förvalta och utveckla dem för kommande generationer gör arbetet meningsfullt.
Ett arbete som bygger på samarbete
Ingen aktör har ensam hela lösningen. Min roll som projekt- eller projekteringsledare är att hålla ihop helheten och skapa en gemensam riktning.
Församlingarna arbetar jag allra närmast – de känner verksamheten och vet vilka behov som finns i dag och i framtiden. Antikvarierna bidrar med kunskap om de kulturhistoriska värdena, och samspelet handlar ofta om dialog och gemensamma avvägningar. Arkitekter och tekniska konsulter inom konstruktion, VVS, el, brand och tillgänglighet utvecklar lösningarna, och min uppgift är att samordna deras arbete mot samma mål. Entreprenörer och hantverkare blir avgörande i genomförandet – i äldre byggnader krävs yrkesskicklighet och erfarenhet av gamla tekniker och material. Mot myndigheterna, framför allt Länsstyrelsen, säkerställer vi att åtgärderna följer kraven när de berör kyrkliga kulturminnen.
Ett lyckat kulturarvsprojekt bygger på ett öppet och respektfullt samarbete där var och en bidrar med sin specialistkunskap.
Projektet som betyder lite extra
Om jag ska lyfta fram ett är det Botkyrka kyrka. Kyrkan har anor från 1100-talet och uppfördes omkring 1176 – generation efter generation har använt och vårdat den i nästan 850 år. Att arbeta i en sådan miljö ger perspektiv på ansvaret: vi arbetar inte bara med en byggnad, utan med ett kulturarv som betyder något för både lokalsamhället och Sveriges historia.
Det jag är mest stolt över är att ha bidragit till att bevara och utveckla en byggnad som överlevt i århundraden och som förhoppningsvis fortsätter vara en viktig plats långt fram. Det är kärnan i arbetet: att förena historia och framtid.
På fritiden
Intresset är inte bara professionellt. På fritiden besöker jag gärna gamla byggnader, kyrkor, slott och historiska miljöer, i Sverige och utomlands. Jag har alltid intresserat mig för historia och fascineras av hur byggnader berättar om människors liv, samhällets utveckling och olika tidsepoker. Det personliga intresset gör att jag ser projekten ur ett bredare perspektiv – det handlar inte bara om en ombyggnad, utan om att förstå byggnadens berättelse och se till att den kan leva vidare.